Bas
Basen utgör tillsammans med trummorna grundstommen i det mesta av pop- och rockmusiken. Här går vi igenom hur en bas fungerar, samt vad du behöver tänka på när du börjar spela.
Elbasens historia
Ordet elbas är en förkortning av elektrifierad basgitarr. Den är släkt med gitarren och båda ingår i instrumentfamiljen knäppinstrument. Det kommer sig av att man "knäpper" på strängarna för att få ljud.
Förr i tiden, när det inte fanns elektricitet, spelade man bara på akustiska gitarrer. Till basregistret lånade man då in stråkfamiljens kontrabas som man spelade på med hjälp av fingrarna (pizzicato). På så sätt fick man ett gitarrliknande ljud.
När trummorna blev vanligare i musiken behövde gitarrernas volym höjas så att de kunde höras bättre. En mikrofon för kontrabasar tillverkades och detta var början på den elektrifierade gitarrfamiljen. Elgitarrer, elbasar och allehanda förstärkare har sedan dess utvecklats i diverse olika former och färger.
Elbasens uppbyggnad
En elbas är uppbyggd på samma sätt som en elgitarr, med ett huvud, hals och en kropp i solitt trä. På kroppen sitter mikrofonerna som tar upp ljudet från strängarna och för det vidare till en förstärkare.
Elbasens tonregister
Precis som med blåsinstrument, stråkinstrument och faktiskt även vanliga trumset, är det bra att dela upp tonregistret på gitarrer så att det inte blir för rörigt när man spelar ihop. Den vanliga gitarren har ETT register och basgitarrerna har ett annat. På så sätt krockar de inte lika lätt när de spelar tillsammans, utan kompletterar varandra istället.
I dag finns elbasen som standardinstrument i de flesta ensembler och musikstilar. Elbasens största syfte är att spela i det låga registret och ge en grund för de andra instrumenten. Många gånger är det viktigare att basen håller pulsen än att trummorna gör det.
Elbasens stora register och karaktäristiska sound gör det också möjligt att använda den som melodi- och soloinstrument. Elbasar med flera strängar och olika effekter har inspirerat många basister. Steve Bailey, Victor Wooten, Stue Ham, Jaco Pastorius och John Pattitucci är några basister som använder elbasen utöver det vanliga.
Aktiv och passiv elektronik
En annan sak som påverkar elbasens ljud är elektroniken. Det finns två typer av elektronik - den passiva (som är den vanligaste) och den aktiva (som man måste ha batteri för att kunna använda).
Med aktiv elektronik kan man påverka ljudet mer och ljudsignalen är i regel är starkare. Med passiv elektronik kan man bara ta bort frekvenser i diskantregistret (treble) medan man med en aktiv elektronik både kan lägga till och ta bort frekvenser i diskant-, mellan- och basregistret. Aktiv elektronik är oftast lite dyrare.
Elbasens stämning
En elbas är stämd i tonerna E, A, D och G, vilket är samma toner som gitarrens fyra tjockaste strängar. Däremot är elbasen stämd en oktav lägre än gitarren vilket ger den ett djupare register.
En femsträngad elbas har en tjockare sträng som är stämd i B. En sexsträngad elbas har en tjockare sträng som är stämd i B och en tunnare sträng som är stämd i C.
Strängarna
Bassträngarnas tjocklek brukar mätas i gauge vilket är diametern på strängen. En E-sträng har diametern 0,090-0,110, en A-sträng 0,070-0,090, en D-sträng 0,055-0,075 och en G-sträng 0,040-0,055.
Har man en fem- eller sexsträngad bas finns det både grövre och tunnare strängar att komplettera med. Det är bra att byta samtliga strängar samtidigt. Det blir lite dyrare, men det låter bättre om alla strängar är lika slitna, eller lika nya.
På en bas behöver man inte byta strängar lika ofta som på en gitarr och det är sällan en sträng går av. Som nybörjare klarar du dig ofta på samma set strängar i flera år. En bra måttstock är att byta strängar minst en gång per år. Äldre och slitna strängar tappar ton och blir svårspelade.
Dela sida:
Dela: