• Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Bli en språkstödjare

Så fort du pratar med någon som inte kan svenska, då är du en språkstödjare. Det vardagliga samtalet är en oöverträffad metod för att lära sig ett nytt språk. Det finns några saker du kan tänka på, så att samtalet flyter på och ord blir till meningar. Men egentligen är det bara att sätta i gång – för alla som ska lära sig ett nytt språk behöver en språkstödjare. (Ur Cirkeln nr 1 2016)

Många flyktingar längtar efter att få lära sig svenska och bli en del av vårt samhälle. Och många av oss svenskar vill vara med och hjälpa till. Men frågan är hur vi ska bära oss åt – alla människor är ju inte födda till lärare. Lyckligtvis är språk inte bara klassrum, kursplaner och huvud sprängfyllda av grammatik. Den kanske viktigaste delen av språket lär man sig bäst utanför klassrummet tillsammans med en medmänniska, en språkstödjare. Det behöver inte vara så krångligt. Alla som har tagit sig tid att hjälpa en flykting tillrätta vid fruktdisken på ICA, småpratat med sin granne från Afghanistan eller fikat med sin svägerska från Tyskland har agerat språkstödjare.

Just sådana små samtal är ovärderliga för den som vill lära sig ett praktiskt, användbart vardagsspråk. Det är ganska lätt att känna igen sig. Har vi inte alla suttit och tragglat tillrättalagda dialoger på engelska, tyska eller spanska i ett klassrum? Och vad hände sedan, på resan, när verklighetens kypare inte följde skolans mall för en restaurangdialog?

Oförutsägbara möten

Det vardagliga och oförutsägbara i mötet med en annan människa går aldrig att simulera i ett klassrum. SFI-läraren Jenny Oldeke i Malung är mycket medveten om problemet. Visst försöker hon göra så mycket vardagssaker som möjligt med sina elever, men tiden räcker inte till. Dessutom hindrar hennes professionella lärarroll henne paradoxalt nog att nå ända fram:
– Vi lärare pratar mycket vardag med eleverna, och vi försöker göra vissa vardagssaker som att baka eller åka skidor. Men eleverna är vana vid våra röster och vårt ordval, och vi anpassar vår nivå efter dem. Det blir inte lika naturliga fraser här som utanför skolan.

Så när privatpersoner, studieförbund eller föreningar anordnar informella språkträffar, språkkaféer och andra sociala aktiviteter med invandrare, träffar de mitt i prick. Dessutom använder de sig av en bra språkpedagogik, enligt andraspråksforskaren och universitetslektorn Karin Sheikhi på Mälardalens högskola.
– I ett samtal bygger vi på varandras uttalanden, vi fyller i och hjälper varandra framåt. Det är därför mycket användbart för andraspråksinlärning.

Det låter enkelt, fast en språkstödjare kan ändå känna oro och osäkerhet för själva språkmötet. Vad ska jag prata om? Tänk om vi inte förstår varandra! Och tänk om jag gör fel och förstör!

Bara lugn. Karin Sheikhi har själv forskat på samtal utanför klassrummet ur ett andraspråksperspektiv, och hon vet precis vilka fallgropar som finns. Ändå är hon inte särskilt orolig.
– Om förutsättningarna är att aktiviteten sker frivilligt, och att alla vill, då kan man inte göra så mycket fel. Möjligen kan man dominera och prata för mycket. Men erfarenhetsmässigt är det svårt att komma efteråt och säga att någon har lärt ut fel.

Karin Sheikhi menar nämligen att det liksom ligger i andraspråksinlärningens natur att göra fel. Hon använder termen interimspråk. Det innebär att invandrare som tar sina första stapplande steg på svenska lever i ett slags språkligt provisorium. De måste få pröva sig fram, göra fel, och själva bygga upp den nya språkliga världen de har gått in i. I takt med att de avancerar kan tidigare misstag redas ut – och fel på en ny nivå begås. Att göra fel kan alltså rentav vara ett tecken på att man har avancerat språkligt, för vissa fel går inte att göra om man inte har förstått mer grundläggande saker.

Rätta fel försiktigt

Det betyder förstås inte att språkstödjare aldrig ska rätta den man samtalar med. Ofta vill de asylsökande själva att man ska göra det, men man ska vara lite försiktig, enligt Karin Sheikhi. Det är viktigt att komma ihåg att själva samtalet faktiskt är grunden för lärandet, och att korrigera för mycket kan förstöra samtalet och därmed också inlärningen.
– Språkstödjaren ska försöka undvika att ta på sig en lärarroll, och det gäller också beröm. Det är en lärares uppgift att säga om något är bra eller dåligt, inte en språkstödjares. Samtidigt är det ju mänskligt att uppmuntra, och som samtalspartner får man givetvis göra det, men man bör nog hålla tillbaka lite.

Att språkstödjaren inte är lärare kan vara en fördel, som SFI-läraren Jenny Oldeke påpekade tidigare. Den som inte är van att anpassa sig och tänka pedagogiskt använder mer naturliga fraser. Dessutom upplever Jenny Oldeke att lärare ibland är alldeles för duktiga på att förstå.
– Som lärare känner vi våra elever och deras olika bakgrund. Vi är vana vid att tolka vad de säger, och vi är välvilliga och förstår. Det kanske inte till exempel kassörskan på ICA gör.

Kanske låter det inte direkt som en fördel att inte förstå den man pratar med. Men Karin Sheikhi är helt överens med Jenny Oldeke om att förståelse kan vara ett hinder för språkinlärningen.
– SFI-lärarna är specialister på att förstå när någon pratar med ett dåligt uttal och felaktig grammatik. Det gör att eleverna inte behöver förklara sig för dem på det sätt som man behöver göra i det verkliga livet. Därför ska en språkstödjare aldrig låtsas förstå, utan i stället fråga.

Utgå från din erfarenhet

Men om man inte är lärare, ska man då inte heller luta sig mot lärarens vanliga rekvisita av läroböcker, grammatikhäften och övningar? Nej, det är bättre att söka inspiration i egen erfarenhet, menar Karin Sheikhi. Hur gjorde du till exempel när du var på resa i, låt säga, Minsk? När du steg av flygplanet sa bokstäverna på skyltarna dig inget. Orden som du hörde omkring dig flöt ihop till långa haranger utan början och slut. Men du var ändå tvungen att ta dig till hotellet, hitta till en restaurang eller en uttagsautomat. Att stå kvar, inte säga ett enda ord, inte göra någonting, var inget alternativ. Kvar fanns kommunikation utan grammatisk hyfs eller stil: att peka, härma ljud, gestikulera och ta till ord på alla språk som finns tillgängliga.

I en sådan erfarenhet finns något att hämta, menar Karin Sheikhi:
– Att mötas av en flod av ljud som är svåra att dela upp i ord, är en svårighet som flyktingarna i Sverige också har. Som språkstödjare kan man använda sig av denna erfarenhet på det sättet att man tänker på att verkligen dela upp ljuden och orden på ett tydligt sätt.

Ta hjälp av hjälpspråk

Det där med gestikulerande, ljudhärmande och pekande är inte heller så dumt, om man får tro Karin Sheikhi, som menar att man måste använda alla till buds stående medel. Ytterligare ett sådant kan vara hjälpspråk. Det kan handla om att byta ut enstaka ord eller hela meningar på svenska till engelska. I ett klassrum begränsar man gärna eleverna så att de bara använder svenska, men en språkstödjare måste tänka på att underhålla samtalsrelationen.
– Att få uttrycka sig med ett annat språk, som man kan bättre, är välgörande. Det gör att man kan slappna av. Vi måste tänka på att de som håller på att lära sig upplever sig som dummare, tråkigare och mindre när de använder ett ofullständigt språk. Hjälpspråk hindrar inte andraspråksinlärningen, utan det finns tvärtom forskning som visar att de främjar lärandet.

Det normala är att hjälpspråket fasas ut efterhand som luckorna fylls med svenska – på samma sätt som olika grammatiska fel så småningom brukar rättas till. I exemplet med resan till Minsk kanske inte resan varar länge nog för att man ska hinna fasa ut så mycket av sitt multispråkande, men det finns andra komponenter där som är värda att titta närmare på:

Genom gestikulerande, pekande och allehanda språk och ljud lyckas du få en vänlig vitryss att förstå att du vill till hotellet. Men hur ska du själv begripa när han förklarar för dig? Han vill så gärna att du ska förstå, att han säger samma sak om och om igen på olika sätt. Men vad hjälper det? Karin Sheikhi är införstådd med fenomenet.

Ta en paus

– Man ska inte heller rycka in direkt och hjälpa, utan låta det ta tid. Tomrum är inte farligt. I min forskning har jag studerat samtal mellan studievägledare och andraspråkstalare. Det visade sig att när studievägledaren tog pauser för att prata i telefon eller gå ärenden utanför rummet – då fick andraspråkstalarna tid på sig att tänka, förbereda sig och formulera sig.

Det gäller alltså att inte oroa sig för pauser och tystnad. Samtidigt är det inte bara den asylsökande som är i behov av tid för eftertanke. Språkstödjaren behöver också tid att tänka och smälta det som har sagts. Är man som språkstödjare inte lyhörd inför den andras behov, är det svårt att ge det som behövs.

Fast vad som behövs kan råda delade meningar om. Även om språkstödjaren har klart för sig att samtalsformen är en bra pedagogisk metod, är det inte säkert att invandraren håller med. Med stor sannolikhet kommer de att ställa en massa knepiga grammatikfrågor, eller önskemål om skrivträning i stället för att bara prata. Hur ska man förhålla sig till det?

Återigen är SFI-läraren Jenny Oldeke och forskaren Karin Sheikhi rörande överens. En språkstödjare måste försöka förklara att pratet är det som gör mest nytta här och nu. Teori, grammatik och skrift är det bättre om en riktig lärare får förklara. Det är inte språkstödjarens uppgift, och därför är det helt okej att inte kunna svara på alla frågor. Karin Sheikhis och Jenny Oldekes råd är att försöka behålla samtalsformen och inte hamna i en lärarroll. Språkstödjare – eller ”pratkompisar” som Jenny Oldeke kallar dem – är oersättliga.
– Alla SFI-elever skulle behöva minst en pratkompis utanför skolan som de kan få naturliga fraser och vardagsspråk av.

NIO TIPS TILL SPRÅKSTÖDJARE

  1. Dominera inte för mycket
    När samtal är grunden för språkinlärning måste båda parter vara engagerade – och engagera varandra. Ingen av dem ska föra monolog. Känner du att du själv pratar för mycket, försök att ställa frågor och lämna över initiativet.
  2. Hitta det som engagerar er båda
    Tänk på att det är en vuxen män­niska med massor av erfarenheter du pratar med – utnyttja det genom att ställa uppriktiga frågor som kan engagera er båda. Var lyhörd för vad andraspråkstalaren vill samtala om och ha hjälp med, i stället för att styra samtalen för mycket själv.
  3. Var inte rädd för tystnad
    Genom att vara frikostig med andrum får andraspråkstalaren tid att tänka efter, förstå och formulera sig. Låt det vara tyst en stund om hen inte verkar förstå riktigt. I tystnaden finns utrymme att hinna ifatt. Erbjuder du i stället fler och alternativa formuleringar direkt, hindrar du eftertanken.
  4. Ta dig tid
    När du som språkstödjare pratar är det bra om du tar tid på dig så att orden och ljuden blir tydligare. Ge andraspråkstalaren tid att staka sig och leta efter ord. Det är inte en bra hjälp att rycka in direkt och fylla i.
  5. Fråga i stället för att låtsas förstå
    Låtsas aldrig att du förstår. Det är bättre för språkträningen om andraspråkstalaren får förklara sig en gång till i stället.
  6. Var inte lärare
    Rätta inte för mycket, för det kan hämma både talet och samtalsrelationen. Uppmuntran behövs, men det hjälper inte att alltid säga att det är bra, fast det är dåligt. Försök i stället undvika att värdera så mycket och var mer samtalspartner än lärare.
  7. Alla medel tillåtna
    Använd dig av alla tänkbara medel som underlättar kommunikationen. Hjälpspråk som till exempel engelska kan medverka till att samtalsrelationen byggs upp och blir mer avslappnad. Använd bilder, rita, peka, gestikulera … Att lära sig många ord är bra, men erbjud också färdiga fraser som fungerar i olika situationer. Tänk på språk­inlärning som en kombination av ”kreativitet och formler” – skapa, men vila också i färdiga fraser.
  8. Språkstödjare är ovärderliga
    Glöm inte att det samtal som ni har är SFI-lärarens ouppnåeliga dröm. Ett sådant samtal kommer andraspråkstalaren aldrig att kunna få i en formell utbildningssituation. Så ägna er åt samtal, och lämna grammatik, teori och skrivträning till SFI-lärarna.
  9. Bra och dåliga samtalsämnen
    Gör vardagssaker tillsammans, som att gå till affären. Då får ni naturlig input av ord, fraser och samtalsämnen. Vissa ämnen har alla människor något att säga om, till exempel hem (Hur bodde du i ditt hemland?), mat (Vilken mat åt ni i ditt hemland?), jobb (Vad arbetade du med i ditt hemland?). Däremot måste ni först ha skapat en trygg relation tillsammans innan du frågar varför och hur de flydde hit. Det kan också vara bra att be andraspråkstalaren att själv ta med fotografier som ni kan samtala om.

PÅ VÄG TILL SVENSKA

3 frågor till 3 elever på SFI i Malung

  1. Vill du att en språkstödjare ska säga till när du gör fel? Vad är i så fall viktigast att rätta?
  2. Är det okej att blanda språk, eller vill du helst bara prata svenska med en svensk?
  3. Tränade du svenska tillsammans med någon språkstödjare innan du började på SFI?

Leteab Solomon

  1. För mig är det viktigt att de rättar. Det viktigaste är att de rättar mitt uttal, men om de säger till när jag gör grammatikfel är det också bra. Fast jag vill ha hjälp med allt!
  2. Jag tycker att det är bra att blanda språk, eftersom man inte kan förstå allt. Men man får inte använda andra språk för mycket.
  3. När jag var på förläggningen fick jag hjälp av de som jobbade där. De lärde mig korta meningar och många ord. Vi använde också kort och spelade spel för att lära oss svenska.

Rahel Habtegergesh

  1. Ja, jag vill ha hjälp med att uttala ord, men grammatiken lär jag mig på SFI.
  2. Jag vill helst prata svenska, men det är okej att blanda om jag behöver förstå mer.
  3. I början gick jag mest via engelska. Det fanns inte så många att prata svenska med på riktigt.

Tesfaldet Adhana

  1. Ja, när jag går till biblioteket rättar de min grammatik.
  2. Jag vill prata svenska hela tiden. För mig är det bättre, eftersom alla pratar svenska i Sverige.
  3. Nej, innan jag började på SFI fick jag använda tolk. När jag gick till affären pratade jag med mina händer. Ibland pratade jag med ögonen, ibland med händerna och ibland med huvudet.

NÄTRESURSER FÖR SPRÅKINLÄRNING

Det finns mängder av nätresurser för språkinlärning. Här är några förslag:

Lingio – app med arabiska, persiska med mera

Lingio är en gratis språkapp med 300 ämneskategorier, 12 000 ord och 2 000 meningar som gör det till ett bra språkverktyg. Här man kan lära sig de flesta europeiska språk och flera språk läggs till kontinuerligt, bland annat arabiska och persiska.

Språkkraft Läscoach– för att börja läsa

Språkkraft Läscoach är en app för att snabbt kunna läsa på svenska, av företaget Brainglass Data AB, finns att ladda ner till iPhone från Appstore. Finns även i en Android-version.

Kreativ pedagogik leder vidare

kreativpedagogik.se ges en översikt med länkar till olika sajter som är bra när man vill lära sig svenska och mer om Sverige.

Öva uttal

uttal.se finns möjlighet att i lugn och ro öva på svenska språkljud.

Hej Svenska

hejsvenska.se kan andraspråks–talarna själva öva ord, enkla fraser och uttal.

Lexin – Språk med hjälp av bilder

Lexin finns bland annat bildteman med stöd på många olika språk, samt möjlighet att slå upp ord till och från svenska

Ur Cirkeln nr 1 2016.

  • Text: Maria Kapla och Johannes Ståhlberg
  • Senast ändrad: 1 september 2020