Möt Inger Ashing

”Jag vågar fatta tuffa beslut men gillar inte konfrontation”, säger hon själv.

INGER ASHING, 45

GÖR: Ny chef för International Save the Children (Internationella Rädda Barnen). 
BOR: Villa i Mälarhöjden utanför Stockholm. 
UTBILDNING: Pol mag i statsvetenskap. 
FAMILJ: Man och tre barn, två tvillingdöttrar, 11 år och en son, 7 år. 
LÄSER: Mycket facklitteratur och deckare. Just nu en hel del ledarskapsböcker, bland annat Reinventing organizations av Frederic Laloux. 
LYSSNAR PÅ: Sommar i P1. Fotografen Alexander Mahmoud tyckte jag var väldigt bra. 
TITTAR PÅ: Om du tänker på teve, inte så mycket.

Cirkeln träffar Inger Ashing en solig höstförmiddag. Korridorerna på Södertörns Högskola utanför Stockholm ekar tomma. Ett par trappor upp finns Delegationen mot segregation. Ännu några veckor är Inger Ashing chef för denna myndighet, med uppdraget att motverka segregationen i samhället.

Sedan vänder hon blad i sitt yrkesliv. London väntar och Rädda Barnens huvudkontor, granne med National Gallery och ett stenkast från Trafalgar Square.

– Det känns fantastiskt kul och spännande.

Trots att Inger Ashing haft flera chefsuppdrag tidigare, är det nya jobbet av en helt annan kaliber. Hon efterträder Danmarks tidigare statsminister Helle Thorning-Schmidt och ska leda en organisaion med 25 000 anställda och verksamhet i 120 länder. Rädda Barnen vill, precis som namnet säger, verka för att människors första tid i livet ska bli så bra som möjligt. En gigantisk uppgift i en värld där varken mat, mediciner eller skola är självklarheter.

– Det gör det bara ännu viktigare att engagaera sig. Jag har arbetat länge i Rädda Barnen och känner organisationen väl. Det är klart att det blir en stor utmaning. Men jag är inte rädd av mig utan sporras snarare av utmaningar.

Mjuk djärvhet

Inger Ashing är inte så känd i offentligheten. Inom det svenska civilsamhället är hon ett namn många hört talas om. ”Hon har en mjuk djärvhet”, säger en tidigare kollega om henne. ”Modig”, anser en annan. Inger Ashing ler när hon hör dessa omdömen.

– Oj, hur ska jag kommentera det. Men det stämmer kanske. Jag är nog en ganska mjuk person som försöker lyssna på min omgivning. Djärvheten har jag nog också, jag är väldigt värderingsstyrd.

Här kommer också modet in. För den som har tydliga värderingar ligger det nära till hands att protestera när något går emot ens uppfattning, även om det kan kosta på.

– För mig är mod att göra det du egentligen inte vågar, och inte vet hur det kommer att sluta.

Hellre våga och riskera att det blir fel ibland än att sitta still, alltså?

– Ja det stämmer. I Sverige har vi lite svårt att tillåta misslyckanden och det är synd.

Samhällsintresse från start

Inger Ashing bodde sina första tre år i England innan familjen flyttade till Sverige och Malmö. Så länge hon kan minnas har det pratats samhällsfrågor i hemmet.

– Jag var det där lilla barnet som alltid sa ifrån när jag tyckte att något var fel. Det kommer kanske från mamma som predikat människors lika värde så länge jag kan minnas.

Redan som 12-åring var hon med och startade Non Fighting Generation i Malmö. Och så har det fortsatt. Hela Inger Ashings yrkesliv har levts nära civilsamhället, ofta med fokus på människor i sköra och utsatta situationer. Det är också i civilsamhället hennes syn på ledarskap formats.

– Som anställd måste du gå till jobbet och lyssna på chefen. I en förening stannar människor kvar bara så länge det är intressant och givande. En föreningsledare måste inspirera och få en grupp att fungera tillsammans. Det kräver fingertoppskänsla.

Hon tycker att alla Sveriges ideella ledare borde sträcka på sig och inse att de betyder mycket för många. Deras insatser uppskattas inte i den utsträckning de borde.

– Att vara ledare i föreningar har varit min bästa skola.

Hotad demokrati

Nu är Inger Ashing bekymrad över samhällsutvecklingen. Den demokrati som vi nyss tog för självklar, är plötsligt både hotad och ifrågasatt.

– Det är en tuff tid, tuffare än på länge, i alla fall för oss som kämpar mot orättvisor och vill att världen ska bli mer demokratisk. Det känns som vi är lite tagna på sängen. Tidigare var det militärkupper som hotade demokratin, numera väljs odemokratiska ledare av folket i demokratiska val.

Inger Ashing funderar mycket på hur denna utveckling ska mötas.

– Det är svårt. Vi måste ha respekt för människors val. Samtidigt är vi överösta av felaktig information. Källkritik är viktigare än någonsin. Vi demokrater måste ta tillbaka makten över informationen.

Hur det ska gå till finns inga enkla svar på, men Inger Ashing tror att det nya läget också kommer att få konsekvenser för civilsamhället. Många ideella organisationer och gamla folkrörelser är numera en del av det etablerade samhället. De har stort inflytande, men på vägen verkar den samhällskritiska udden gått förlorad. Kanske, menar Inger Ashing, är det dags att bli lite mer rebelliska. Våga lite mer.

– Den dag de ideella organisationerna förlorar sitt oberoende, då är vi illa ute. Att Rädda Barnen funnits i hundra år, innebär inte automatiskt att vi är relevanta i dag. Det gäller nog för fler organisationer.

Hon påminner om att Rädda Barnens grundare, brittiska Eglantyne Jebb, blev arresterad för sitt engagemang.

– Vilka risker är vi beredda att ta i dag? Det är en fråga vi kanske borde ställa oss. 

Livsavgörande folkbildning

Inger Ashing valdes i år in i Folkbildningsrådets styrelse. Hon räknar med att behålla uppdraget, trots det tuffa jobbet på Rädda Barnen.

Hon har på nära håll sett vad folkhögskolor och studieförbund kan betyda för människor. Det gäller både i hennes nuvarande arbete mot segregation och tidigare, som samordnare för regeringens arbete med villkoren för unga som varken arbetar eller studerar.

– Folkbildningen spelar en jätteviktig roll för dessa ungdomar. För många som inte klarar den vanliga skolan blir folkhögskolan den andra chansen, och ofta faktiskt den första riktiga chansen.

Inger Ashing minns flera möten med dessa ungdomar.

– Folkhögskolan var faktiskt den första plats där de kände att de blev sedda som människor och fick ett egenvärde. För många var folkhögskolan faktiskt livsavgörande. Skillnaden mellan att vara en del av samhället och att stå helt utanför.

I arbetet mot segregation har hon sett hur studieförbunden bidrar till att göra människor mer förberedda för utbildning och arbete. Även folkbildningen borde fundera mer över sin roll i, i en tid med ett allt mer konfrontativt debattklimat och en demokrati som är under angrepp.

– Folkhögskolor och studieförbund har ju i hög grad varit med och byggt det samhälle vi har i dag, och därmed blivit en del av samhället. Men vilken roll vill de spela i framtiden? Jag tror att de behöver stärka sin roll som demokratiska arenor, där den frustration och uppgivenhet som många människor känner, kan tas till vara på ett konstruktivt sätt.

Mötets kraft

Inger Ashing tror att en av folkbildningens styrkor – vare sig det är i en studiecirkel eller folkhögskolekurs – ligger i förmågan att skapa goda mänskliga möten. För är det något som kan förändra en människas livsväg, tror Inger Ashing, då är det just att bli sedd och bekräftad av sina medmänniskor. Då är vi tillbaka i hennes egna ledarskapserfarenheter från föreningslivet. Och den fingertoppskänsla som krävs för att få goda möten och relationer att uppstå.

– Jag kan själv minnas tillfällen i livet då människor har trott på mig, och den stora kraft som finns i det. Som när jag som ung nyaställd på Ungdomsstyrelsen fick frågan om jag ville bli enhetschef.

Nu har hon alltså fått frågan och förtroendet igen.

– Jag tänkte aldrig att jag skulle gå igenom den här dörren, men flera människor sade till mig att ”det borde du väl göra”.

Och nu står Inger Ashing där igen, på tröskeln till något nytt.

Några yrken och uppdrag 

• Avdelningschef och ställföreträdande generaldirektör på Ungdomsstyrelsen (nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor).

• Ordförande i Svenska Rädda Barnen.

• Nationell samordnare för unga som varken arbetar eller studerar.

• Chef för Delmos, Delegationen mot segregation.

• Ledamot i Folkbildningsrådets styrelse.

Inger Ashing associerar

London – Ungdom

Hösten – Te och filt i soffan

Tiggeri – Mänsklig utsatthet

Twitter – Gått över styr

Älgjakt – Engagerar många

Nyfikenhet – Nåt av det viktigaste som finns

Läs mer om Studiefrämjandets verksamhet inom samhälle och hållbar utveckling.

Ur Cirkeln nr 3 2019.