Min passion: Serieskapande

Serieskapande – en del av mitt liv

Namn: Robin Larsson
Ålder: 30
Bor: Lägenhet i Söderhamn. 
Familj: Bor i kollektiv tillsammans med tre andra. 
Gör: Verksamhetsutvecklare på Studiefrämjandet. 
Läser: Mest tecknade serier och biografier. 
Lyssnar på: Rapmusik. Just nu Wifisfuneral.

Varför serier?

Jag växte upp med tecknade serier. I en tidning full av text man inte begrep fanns det plötsligt bilder. Har alltid tyckt det är ett häftigt uttryck och nånstans på vägen så föddes idén om att prova själv. Jag har gått på Serieskolan i Malmö i två år. Serieskapandet har alltid varit en del av mitt liv.

Hur får du dina idéer?

Jag spanar hela tiden efter sånt man kan använda i serierna. Det kan hända när som helst och var som helst.

Vad är svårast?

Själva kompositionen. Att komprimera och få fram poängen på några få serierutor är inte alltid enkelt. Sen det här med humor… det är så olika vad folk skrattar åt. Det som är kul för mig landar inte alltid hos den jag visar serien för. Men serier behöver inte alltid vara roliga, ibland vill man lämna andra intryck hos läsaren.

Döden är en av dina figurer. Hur kommer det sig?

Det är en intressant karaktär som tolkats på flera olika kreativa sätt i populärkulturen. Jag började fundera på vad som skulle hända om Döden tröttnade på sitt jobb, sade upp sig och bestämde sig för att hitta nya riktningar i livet. Det är själva grundidén i just den serien. Jag har också gjort ett brädspel på temat.

Vilka är dina favoritserieskapare?

När det gäller svenska strippserier så hör Lina Neidestam, som tecknar Zelda, och Martin Kellerman, som tecknade Rocky, till de största. Allt de gör är bra. Anspråkslöst och genialt på samma gång.

Vad gör du annars?

Just nu jobbar jag bland annat med ett stort filmprojekt på Studiefrämjandet, där ungdomar kan få prova att göra film. Ibland plockar jag in saker från jobbet till fritiden och ibland tvärtom. Så nu är det mycket film på fritiden också.

Ur Cirkeln nr 3 2020.