Det stora lilla kulturlivet

Den där skälvande halvtimmen innan dörrarna öppnas. Ovissheten. Förväntningarna. Det spelar ingen roll hur många gånger du arrangerat. Pirret i magen är alltid detsamma. Kommer det någon publik? Är alla inblandade på plats? Funkar tekniken? Har vi glömt något? Spelar det vi gör någon roll?

Varje år genomför studieförbunden över 350 000 kulturarrangemang. Den totala publiksiffran överstiger 19 miljoner!

Inom det något luddiga begreppet kulturarrangemang ryms mycket. Här finns kulturföreningen som ordnar internationell musikkväll. Ungdomar som fixar en protestutställning om heteronormen. Och här finns veteranklubben som inviger sin hemmasnickrade utställning, om hur deras by såg ut för 60 år sedan.

Ofta är det fråga om små tillställningar i vår närhet. Faktum är att du ser dem hela tiden. I inbjudningar på Facebook och på anslagstavlan utanför Konsum. Det är dragspelsmusik och pardans. Det är LAN-partyn och Cosplay. Det är föreläsningar, spelningar, vernissage och filmvisningar. Det mesta händer i vårt lokalsamhälle – och anordnas ideellt, ofta i samarbete med bibliotek, hembygdsgårdar och kulturhus.

Eldsjälar som vill nå ut

Men allt detta händer inte av sig självt. Ett arrangemang behöver arrangörer! De är eldsjälar som brinner för sina intressen, samhällen och medmänniskor. Men det är sällan samma personer som i den kommersiella, professionella kulturen.

I Kulturprogrammens betydelse för lokalsamhället, en utvärdering från Folkbildningsrådet (2013), framgår att studieförbundens kulturarrangemang engagerar fler amatörer och spänner över fler alternativa kulturinriktningar. Här testas nya kreativa kulturformer, innan de så småningom kan få andra stöd eller stå på egna kommersiella ben. Det är också hos studieförbunden nya föreningar hittar möjligheter att nå ut – vilket gör att exempelvis nyanlända snabbt och enkelt kan få tillgång till kulturscener. I folkbildningen finns en tradition av att arrangera och ordna med små medel.

Svett och samarbete

Traditionen att arrangera är särskilt stark inom musiken, som utgör nära en tredjedel av studieförbundens verksamhet. Och det handlar inte enbart om att spela. Många är de grupper som svettats i varma källarlokaler och suttit i långa möten för att få till en minifestival utan budget.

Grupperna samarbetar med varandra, söker bidrag, fixar scener och utrustning, ordnar med tillstånd och mycket, mycket mer. Det informella lärandet, det lilla formatet och vikten av samarbete och samsyn – folkbildningens grundkoncept – är sällan tydligare än i arbetet runt ett kulturarrangemang.

Gatans universitet

Ove Sernhede, professor vid Göteborgs universitet, kallar lokal, småskalig kulturverksamhet för ett slags ”gatans universitet”. I en artikel från 2009 följer han ett hiphopkollektiv som arrangerar egna spelningar. Sernhede konstaterar att deltagarna lärde sig mycket under resans gång, och inte bara om musik, utan om administration, ekonomi, mötesteknik, marknadsföring och arrangörskap.

Studien gjordes i ett område med sviktande skolresultat och ökad social oro. Här blir det informella lärandet och de kulturella uttrycksmöjligheterna extra viktiga. Sernhede menar att kulturarrangemangen kan driva och inspirera lokalsamhället framåt i tider när framtidshoppet sinar.

Kulturlivet som motor för lokal utveckling utforskas även av Elin Borrie, som i uppsatsen Landet mitt emellan proffs och amatör (Linköpings universitet, 2012) konstaterar att arrangörsgrupper som ges goda förutsättningar, ofta fortsätter till en semiprofessionell nivå – där deras intuition, uppfinningsrikedom och entreprenörsanda berikar både dem själva och lokalsamhället.

Kunskap utan tjusiga diplom

Människor som skolats i småskaliga kulturarrangemang blir ”do:ers”, alltså handlingskraftiga personer som har lätt för att hitta lösningar och samarbeta. Denna kunskap ger sällan tjusiga diplom – men dessa do:ers driver kulturell utveckling, som i sin tur gör att nya mötesplatser skapas.

Att kulturarrangörer kan bli idésprutor och motorer för lokal utveckling är inte bara sant för förorterna – det gäller i allra högsta grad även för mindre orter och i glesbygden. Sveriges många festivaler är levande bevis för detta. I antologin Mycket mer än bara rock, från 2010, finns många sådana historier. Robert Fréden, tidigare aktiv i föreningen Rockparty (som låg bakom Hultsfredsfestivalen), skriver exempelvis om hur hans erfarenheter från arrangerandet gjorde det lättare att studera organisationsteori på högskolan. Åsa Johansson berättar om sitt engagemang i Popkollo och om kraften i att kombinera kultur med ideologi och vilja.

Eftersom studieförbunden befolkas av andra än i den mer etablerade kulturvärlden, kan verksamheten potentiellt utjämna maktförhållanden – och öppna upp nya vägar till sysselsättning, för fler.

Den enda kulturen

De 19 miljonerna besökare på studieförbundens kulturarrangemang, vilka är de?

Faktum är att de som skapar kulturarrangemang också ofta besöker dem, tillsammans med vänner, familj och bekanta. Den gemensamma kulturupplevelsen blir här en kraft som förenar i det lilla.

På en del små orter är arrangemangen som skapas i studieförbunden det enda kulturutbudet som finns. Eftersom de ofta är gratis eller har lågt inträde har de flesta råd att delta.

Skoningslös klassmarkör

Kultur kan annars vara en skoningslös klassmarkör. I rapporter från Myndigheten för kulturanalys framgår att det främst är äldre storstadsbor med hög utbildning som går på opera, teater och konstutställningar. Och den etablerade, institutionaliserade kulturen i Stockholmsområdet får hela 45 procent av den statliga kulturbudgeten.

Kulturintresset är alltså till vissa delar bundet till inkomst, utbildning och boendeort. Men när Folkbildningsrådet 2014 utvärderade effekterna av studieförbundens kulturarrangemang för publik och deltagare, fann de en intressant följdeffekt: grupper som annars inte tar del av kultur i stor utsträckning blir mer nyfikna på alla former av kultur efter att ha deltagit i studieförbundens verksamhet.

Samma utvärdering menar att studieförbundens kultur är mer interaktiv än samhällets övriga kulturutbud. Här är deltagarna mer sällan passiva åskådare, utan får tillfälle att engagera sig och påverka.

Kultur höjer betygen

Kultur får oss att bry oss om saker. Den gör att vi känner tillhörighet – till platser, till områden och till varandra. I Chicago, USA, avslutades 2008 en fem år lång studie, som fann tydliga samband mellan små, lokala kulturarrangemang och social stabilitet och förbättring. Områden med många kulturarrangemang hade lägre utflyttning, högre betyg bland barn i grundskolan och mindre brottslighet.

En kanadensisk studie som publicerades samma år indikerar att de som deltar i kulturaktiviteter får ett större samhällsengagemang. I förlängningen leder det till att människor blir mer villiga att göra andra sociala insatser i samhället.

Svårt att mäta effekter

Att mäta kulturens värde i direkta effekter kan dock vara vanskligt. John Armbrecht på Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, har forskat på kulturens samhälleliga effekter. Han menar att ett alltför snävt synsätt på exempelvis ekonomi, riskerar att missa andra viktiga värden som kulturen skapar. Armbrecht hävdar att tillgången till kultur är betydelsefull även om människor inte tar del av den; enbart möjligheten att kunna detta, är också ett slags värde.

Allra bäst blir det dock när alla faktiskt är med och tar del. I rapporten Building learning societies, från 2014, utvärderar jämlikhetslobbyisterna SOLIDAR olika insatser för att skapa social tillväxt i Europa. Det handlar om vägar ur arbetslöshet, om trygghet i utsatta områden och möten över kulturgränser. Utredaren Agata Patecka, med medskribenter, konstaterar att delaktighet, kultur och jämlikhet är nyckelingredienser som återfinns i de projekt som lyckas få människor att gå från utanförskap till en ny tro på samhället och sin egen framtid.

Kultur gör att vi känner tillhörighet – till platser, till områden och till varandra. Genom kultur får saker och ting ett nytt värde: Kulturhuset i byn eller förorten blir plötsligt något mycket mer än bara en sliten byggnad. För därinne bor nu känslor och tankar och vilja!

När vi känner så vill vi ta hand om det vi har. Utveckla det. Bygga vidare. Bygga nytt!

Text: Thor Rutgersson

Thor Rutgersson är författare och frilansskribent. Förra året skrev han rapporten ”Vi fortsätter spela pop – men vi håller på att dö”, för Studiefrämjandet, MoKs och Livemusik Sverige.

DETTA HÄNDER

Vad handlar alla kulturarrangemang i Studiefrämjandet om egentligen? Cirkeln kollade in kalendariet på www.studieframjandet.se. Här listas en del av allt vi hittade. Några arrangemang har redan ägt rum, men nya saker händer hela tiden …

Föredrag:

Karl XII i Osmanska riket • Guidad vandring på långfärdsskridsko • Konsert: En vokalist & en cellist • Bildföredrag om Svalbard • Genetik för hundupp-födare • Fotoutställning: Det gamla Annedal • Täljstuga • Det är vår och jag lever ännu – ett författarsamtal • Föreläsning: med våra tärnor över världshaven • Bildvisning med Tunabygdens fågelklubb • Jazzcafé • Berättelser i stearinljusens sken med Ernst Kirchteiger • Föreläsning: Vardagsjuridik i naturen • Konsert – Kulturföreningen Äntligen • Föreläsning: I huvudet på din katt • Ischijazz • Livekarusellen – Turnéstopp Nora • Ugglekväll med Naturskydds-föreningen • Skottvångs alter-nativa Melodifestival • Soppa & scen

Läs mer!

Några källor till artikeln: Territoriell stigmatisering, ungas informella lärande och skolan i det postindustriella samhället (Ove Sernhede, Utbildning och demokrati, vol 18 nr 1, 2009) • Mycket mer än bara rock: musik, ungdom och samhälle (Red: Bjälesjö, Håkansson, A. Lundin, Premiss förlag, 2010) • Magnetizing Neighborhoods through Amateur Arts Performance (D. Garth Taylor, Metro Chicago Information Center, 2008) • Social Effects of Culture: Exploratory Statistical Evidence (Hill Strategies Research Inc. och Canada Council for the Arts, 2008) • Ekonomisk forskning visar: kulturen är värd mer än det vi betalar (John Armbrecht, Göteborgs universitet, 2012) • Building learning societies: Empowering People through Non-formal and Informal learning (SOLIDAR, 2014) • Landet mitt emellan proffs och amatör (Elin Borrie, Linköpings universitet, 2012).

Läs mer om kulturverksamheten hos Studiefrämjandet!

Ur Cirkeln nr 1 2017.