Cirkel om Tranströmer

Namn: Gunilla Samberg
Ålder: 68
Bor: Lägenhet i Umeå
Familj: Man, tre barn och fem barnbarn
Arbete: Konstnär
Fritid: Konstnär
Läser just nu: Noveller av Alice Munro på engelska
Gillar hos människor: Enkelhet, ärlighet
Ogillar hos människor: Uppblåsthet

Vad gör ni i cirkeln?

Vi är nio kvinnor från nio länder som samlas kring dikter av Tomas Tranströmer. Vi läser en dikt varje gång och pratar om språk, ord och stämningar. Första gången läste vi dikten Storm där både eken och rönnen nämns. Deltagarna fick rita och berätta om ett träd som de minns från sitt hemland. En kvinna från Syrien berättade hur hon fått lämna sitt hus med ett stort granatäppelträd. Det var en stor sorg för henne.

Vad ska det hela utmynna i?

Vi ska göra en performance, en gestaltande föreställning där vi ska läsa dikterna på olika språk. Vi ska vara klädda i scenkläder som vi syr själva i cirkeln. Det blir samma tyg, men olika modeller. Projektet ska också leda fram till en film. Det hela går under namnet Molnskugga.

Vem kom på idén till detta?

Jag själv! Jag har fått ett personligt löfte av Tranströmer att använda hans dikter i min konst. Jag har legat på idén i fem år – och nu blir den verklighet!

Vad utmärker en bra cirkelledare?

Det är viktigt att alla deltagare känner sig välkomna. Att inte favorisera någon i gruppen och vara observant, kanske på den som pratar minst. Att insprirera är viktigt – och att lyssna aktivt.

Har det varit svårt att få deltagare?

Jättesvårt! Vi gick ut via mejl och fick en anmälan. Under hösten har jag själv varit ute i föreningar, caféer och SFI. Det var nödvändigt och det fungerade.

Alla konstnärer involverar inte människor i sitt skapande. Vad driver dig att göra det?

Jag är en stark kreativ drivkraft. Under många år har jag arbetat ensam i ateljén – från idé till utställning. Men att dela en skapande process med andra är oerhört lustfyllt!

Läs mer om Studiefrämjandets verksamhet inom läsa, skriva och tala!

Ur Cirkeln nr 1 2014.