Somaliska kvinnor i cirkel

Tygremsor i olika färger sprids ut över bordet i studiecirkelsalen i Studiefrämjandets nyrenoverade kulturhus Klossen. Tidigare låg lokalerna i centrala Umeå, men man insåg värdet i att finnas i det socioekonomiskt utsatta området Ålidhem. Kvinnornas händer rör sig flinkt – hantverk är något de lär sig från tidig ålder.

Alla deltagare på denna studiecirkel är kvinnor med rötterna i Somalia. De flesta har bara bott i Sverige ett par år. Flera av dem läser Svenska för invandrare, SFI på dagarna, men svenska språket är fortfarande svårt.

– Många somaliska kvinnor skickar sina barn till skolan och går på SFI – men sedan händer inte så mycket mer. De får inga jobb och får inga andra vänner än sina somaliska vänner, de lär sig inte att tala svenska. De kan inte gå på föräldramöten, inte följa barnen till aktiviteter, inte tala med socialtjänsten. De blir maktlösa. Jag vill hjälpa dem att förstå sina rättigheter och skyldigheter, att de måste jobba för att försörja sig, betala skatt och bli bra förebilder för sina barn, säger Fatma Abdurlrahman.

Hon är gruppens cirkelledare och kom själv till Sverige från Somalia 2010. Så fort hon fått uppehållstillstånd började hon läsa svenska på SFI.

Lugn beslutsamhet

– Jag ville lära mig svenska fort. Efter ett år var jag klar med SFI och började läsa till undersköterska, en tvåårig kurs. Jag började jobba i vården och är nu fast anställd. Jag jobbar också som tolk, berättar Fatma som föddes 1972 och har åtta barn mellan 17 och 27 år.

Hon utstrålar lugn och beslutsamhet. 

Luka Anic, områdeschef på Studiefrämjandet i Västerbotten, är märkbart imponerad av henne. Han var hennes etableringslots när hon var ny i Sverige. Först ville hon byta ut Luka mot en kvinna, men sedan accepterade hon honom.

– Fatma är som en påve. Efter ett tag sa jag till henne att vi borde byta roller. Hon borde vara min lots! säger han.

De somaliska kvinnorna i Ålidhem håller ihop. De är grannar och kommunicerar bland annat genom Whats app. Men när Fatma försöker aktivera dem utanför de egna kretsarna får hon alltid samma svar: ”Men vad ska vi göra om vi inte kan språket?”

– Språket ses som ett oöverstigligt hinder. Då tänkte jag: Vi lämnar språket åt sidan och tänker på annat sätt: Vad kan ni? Vad har ni med er? De är mammor – 40, 50 eller 60 år gamla – och bär på mycket erfarenhet och kunskap från sitt hemland.

Våga prata svenska

Det är därför tygremsorna ligger på bordet. Kvinnorna tillverkar korgar, väskor och en kabad – en sorts sadel som läggs över kamelens rygg när den lastas. Om de får börja med sin egen kultur kan de så småningom bjuda in infödda svenskar och börja våga prata svenska, resonerar Fatma. Nu sammanfaller hennes initiativ med ett riktat stöd som ska nå utrikesfödda kvinnor. Med på dagens cirkelträff är också en volontär, den pensionerade socionomen Margareta Henriksson. Hon har tagit med sina akvarellfärger eftersom hon inte känner sig redo att prova det svåra somaliska hantverket. Fatma fortsätter:

– Du måste vara lite flexibel när du kommer till ett nytt land, våga fråga och lära dig. Om du bara sitter hemma – den tiden kommer aldrig tillbaka. Det är bra för själen att göra någonting. Du blir glad, du behöver inte säga ”kom och hjälp mig”, du måste klara dig själv. Min uppgift blir att peppa och uppmuntra kvinnorna.

På studiecirklarna pratar de om allt från hur det politiska systemet fungerar i Sverige till vad de ska säga på en jobbintervju. Det kan vara svårt att förstå alla sociala koder som infödda ser som självklara. En kvinna förstod vad arbetsgivaren sa, ända tills hen började prata om olika maträtter. Att förstå alla specialtermer är inte lätt.

Vill jobba

En vanföreställning är att kvinnorna inte skulle vilja jobba, att de är nöjda med att leva på försörjningsstöd. När detta kommer på tal blir kvinnorna i rummet upprörda.

– I mitt hemland jobbade jag och åt mat som jag köpt för egna pengar. Jag vill jobba och betala skatt. Det är rent kränkande att tala om människor som att vi är några som inte vill jobba, säger Sahra.

Kvinnorna berättar vad de jobbade med i Somalia. Anab är 49 år och har jobbat sedan hon var tolv år. Hon hade egen restaurang och affär. Johwaro har både sålt kläder och tillverkat glass. Aamina hade egna höns och getter.

Deras ansikten skiner upp när de får berätta om sina erfarenheter och drömmar.

– Det är som om ett nytt fönster har öppnat sig för oss i dag, det kommer in nytt ljus! säger Aamina.  

Fakta: Integration med studiefrämjandet

• Studiefrämjandet verksamhet med invandrade är mycket omfattande och sker ofta i samverkan med etniska föreningar. Cirkelmaterialet Älskade barn för föräldrar i ett nytt land används på många håll i landet. 

• Studieförbunden har särskilt stöd av staten för folkbildning med asylsökande. År 2017 deltog i Studiefrämjandet 5 300 personer i denna verksamhet.

Ur Cirkeln nr 3 2018.