Forskning om cirkelsamtal

Anita Nordzell är universitetslektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. I rapporten Samtal i studiecirkel har hon spelat in och analyserat samtal från tre studiecirklar, i litteratur, filosofi och engelsk konversation. Den som någon gång lyssnat på inspelat prat i en grupp kan förstå utmaningen. Det är många halva ord, hummanden och oavslutade meningar.
– Det är faktiskt så vi pratar, även om vi kanske inte tror det, säger Anita Nordzell.

Orden kan också få helt annan innebörd i tal och i skrift. Ett ironiskt tonfall kan ge den vänligaste kommentar motsatt betydelse. Ett enda litet ”hmm” bekräftar att den som lyssnar har förstått eller håller med. I samtalsforskning skrivs allt ut. Tonfall, hummanden och suckar anges i protokollen. Till och med tystnaden mäts och noteras. Transkription kallas det. Det blir forskarens underlag för analyser av samtalen där de klarlägger relationer, roller och samspelet i en grupp.
– Ord är också en form av handling. Den här forskningen har lärt mig att vara lite mer varsam med orden, säger Anita Nordzell.

Hur går det till?

Vad händer då i cirklarna? Hur går samtalen till? Här är några iakttagelser utifrån rapporten:

• Ett starkt ”vi”

Cirklarna karakteriseras av en stark inre gemenskap. Man deltar för att göra något tillsammans. I de här tre fallen är själva samtalet huvudingrediens i cirkeln. Man pratar om litteratur, filosofi och konverserar på engelska. Samtalen är det som skapar mening och sammanhållning.

• Bekräfta och försöka förstå

Samtalsklimatet i cirklarna är ofta intensivt, men samtidigt ömsesidigt och bekräftande. Deltagarna försöker förstå varandra. Däremot är det inte mycket till argumentation och debatt, snarare uttrycks respekt för olika synsätt. Inlägg från andra ses sällan som konkurrens, utan som ett sätt att förstå och klarlägga. Ofta uttrycker deltagarna sig uppskattande om öppenheten i gruppen. Så här säger en: ”Skönt att få nån, att man kunde säga precis … fråga precis vad som helst och ni var beredda att svara.”

• Öppet för livserfarenheter

I cirklarna rör sig samtalen kring ett brett spektrum av teman – livsvillkor, religion, film, resor, sexualitet… ”Livsupplevelser i cirkelteman” kallar Anita Nordzell ett kapitel där hon lyfter fram att cirkeldeltagarna ofta berättar om personliga livserfarenheter, kopplat till cirkelns tema. Det här bekräftar vad flera studier tidigare visat, att studiecirklar, oavsett ämne, ofta utvecklas till ett slags ”frizoner”, där deltagarna vågar vara öppna och personliga, även om de inte känt varandra så länge – eller kanske just därför.

• Ledare men inte lärare

I dessa tre cirklar har ledaren mer karaktären av samtalsledare än lärare. Över huvud taget finns ett motstånd mot att cirkeln ska utvecklas till en ”skollik” miljö, med lärare och elev. Det finns exempel på att deltagare lite ironiskt kommenterar situationer när någon styr och ställer för mycket. Det finns även en tydlig ambition att alla ska delta. Ibland är det cirkelledaren som ger ordet till någon, men det händer också att deltagare ”hjälper varandra” att fördela ordet emellan sig.

• Cirkel och paus

Det finns en klar åtskillnad mellan vad som sägs i cirkeln och i pauserna. Trots att cirklarna är frivilliga och att samtalen ofta är personliga finns en disciplinering som skapar ordning och reda. Cirkeln blir på så sätt något mer än ett möte vilket som helst. På fikat pratar men om annat, men när cirkeln är igång då är det ämnet för dagen som gäller.

Bättre på att uttrycka sig

Det är uppenbart att de här tre cirklarna ger stora möjligheter för deltagarna att uttrycka sig verbalt. Ett slags träning i att samtala, kan man säga. Andra undersökningar pekar i samma riktning. I Folkbildningsrådets stora deltagarundersökning från 2008 fick cirkeldeltagare svara på frågor om vad cirkeln betytt för dem. Ett av de påståenden som knappt 5 000 cirkeldeltagare fick ta ställning till var: ”Genom cirkeln har jag blivit bättre på att uttrycka mig”. Över en tredjedel av alla deltagare, 36 procent, instämde helt eller till stor del. Det här bygger på självuppskattning och Anita Nordzell menar att det är svårt att säkert uttala sig om effekter av att delta i studiecirklar.
– Men deltagarna får möjlighet att samtala och uttrycka åsikter, och det borde leda till att man har lättare att göra det även i andra sammanhang.

Lägger locket på

I ”Samtal i studiecirkel” studeras tre cirklar och några generella slutsatser finns inget stöd för. Däremot kan Anita Nordzell se en del skillnader mellan samtalen i cirklarna och i andra grupper hon har studerat, till exempel bland skolpersonal och i ledningsgrupper. Här är det inte alltid lika idylliskt. Det förekommer att samtal kan befästa och till och med förstärka barriärer mellan människor.
– Det finns många exempel på samtal som inte leder någonstans och där ledaren lägger locket på och därmed stänger samtalen. I många grupper är människor dessutom låsta i olika roller och kategorier, vilket försvårar konstruktiva samtal, säger hon.

Nu är det viktigt att komma ihåg att ett möte på jobbet inte är samma sak som en studiecirkel, där själva utgångspunkten är att frivilligt söka kunskap tillsammans med andra. Men studiecirklarna och de samtal som förs där borde ge deltagarna kunskaper och erfarenheter som kan tas tillvara även i arbetslivets samtal.
– I studiecirkelsamtalen uttrycker deltagarna ofta glädje och tacksamhet över att de får vara med. Det finns en väldigt positiv kraft i dessa möten, säger Anita Nordzell.

HANDEN & ANDEN – EN KLASSIKER

Vad pratar man om i hantverkscirklar? En klassiker från nittiotalet, när det gäller forskning om studiecirklar, är ”Handen & anden” (Carlssons, 1994) av Louise Waldén. Hantverkscirklarna, ofta kvinnodominerade, var inte särskilt väl ansedda i folkbildningsvärlden. Vad Handen & anden slog fast var att samtalen i dessa grupper var gränsöverskridande och vidgade sig långt utanför hantverkets ram – vilket gav cirklarna ytterligare en dimension.

I Handen & anden undersökte Louise Waldén ett antal textila studiecirklar. Hon beskriver att samtalen handlade om hantverket, men även om allt annat! Hon återger vad hon kallar ”samtalsspiraler”, det vill säga hur samtalen i cirklarna flödade fram mellan olika ämnen. Så här beskriver hon en sådan spiral, där samtalen rör sig framåt mellan ”bakning – äkta mäns humör vid bilkörning – onödiga hastighetsbegränsningar – fjällresor – benbrott – 90-åringars lårben”.

Ur Cirkeln nr 2 2014.