Folkbildning och demokrati - hur hänger det ihop?

”Folkbildningen har spelat en viktig roll för demokratins framväxt och fortsätter än i dag att stärka demokratin genom samtal och gemensamt lärande.”

Det sade utbildningsminister Anna Ekström när hon i somras presenterade den nya folkbildningsutredningen.

Uttalandet är knappast unikt. Att stärka och utveckla demokratin är ett av fyra syften med statens bidrag till studieförbund och folkhögskolor. Demokratisyftet har hängt med 25 år.

Om vår demokrati länge tagits för given, blåser nu andra vindar. Demokratin är på tillbakagång i världen, och lite yrvaket börjar vi inse att ett demokratiskt samhälle knappast är självklart. I takt med det har folkbildningens roll för demokratin fått ökad aktualitet.

Hur ser då forskare och samhällsdebattörer på kopplingen mellan folkbildning och demokrati? Genom att utgå från det som faktiskt sker i folkbildningens vardag går det att spåra mönster, även om sambanden knappast är glasklara. Men först några ord om själva begreppen demokrati och folkbildning.

Hyllkilometer om demokrati

”Demokrati är den värsta formen av styrelse, bortsett från alla andra”.

Det klassiska citatet från Winston Churchill visar att demokratin inte är ofelbar, och aldrig blir ”färdig”.

Det har skrivits hyllkilometer om begreppet demokrati. En tydlig skiljelinje går mellan att å ena sidan se demokrati som en strikt form för beslutsfattande och å andra sidan betona värdet av människors aktiva deltagande i demokratiska processer.

På senare år har begreppet liberal demokrati använts allt oftare. Med det menas att en vinnare i allmänna val inte har oinskränkt makt att bestämma allt. I en liberal demokrati ska det finnas skydd för minoriteter, liksom pressfrihet, föreningsfrihet och ett oberoende rättsväsende. Just här det på senare tid börjat gå utför i många länder.

Bildning – resa utan mål

En betydelse av ”folkbildningen” är det som sker i folkhögskolor och studieförbund. Men folkbildning, eller bildning, har en betydligt vidare innebörd. Folkbildning brukar ibland ställas i kontrast till utbildning, som ofta har ett givet syfte (läs jobb). Folkbildning har i allmänhet andra drivkrafter, lust att lära för sin egen skull och att utvecklas som människa tillsammans med andra.

Ellen Keys klassiska ord om att "bildning är det som finns kvar när vi har glömt vad vi lärt oss", säger också något om skillnaden. Ord som insikt, reflektion och sammanhang återkommer ofta i beskrivningen av bildning. Någon har sagt att bildning är ”en resa utan mål”, som en livslång strävan efter djupare insikt om sig själv, andra människor och världen vi lever i.

Att bli ”färdigbildad” på en kurs är knappast möjligt. Bildning är inte heller ett soloprojekt, utan något som kan uppstå i möten med andra.

Många har funderat över kopplingen mellan demokrati och folkbildning. Så klart finns inga enkla och självklara samband, men här är några huvudspår:

Grupper med demokratisk potential

Det går så klart att lära sig saker på egen hand. Nätet kan ge svar på mycket! Vitsen med folkbildning är mötet, att människor lär sig tillsammans. ”I mötet med andra växer kunskap och insikter”, står det i Studiefrämjandets strategi 2131.

Någon har liknat studiecirkeln med en mikrodemokrati. Hur kommer det sig, cirkeln har ju varken styrelse eller årsmöten? Visserligen inte, men fler än åtta av tio uppger att de blivit bättre på samarbete genom att delta i en studiecirkel. Här finns en given koppling till demokrati, som ju bygger på att människor kan samarbeta, trots skilda uppfattningar.

Det är sant att cirkelämnena ofta är kultur och kretsar kring olika fritidsintressen. Studieförbunden skulle nog gärna se fler cirklar om globala och lokala samhällsfrågor. Samtidigt ska man inte underskatta studiecirkelns demokratiska potential, oavsett ämne. Även en musikcirkel kan ha uppenbara demokratiska inslag, där gruppen måste lära sig argumentera, förhandla, kompromissa och fatta gemensamma beslut.

Bildande samtal

Bildande samtal har en annan karaktär än diskussioner, konversationer och vanligt småprat. Meningen är inte att ”trumfa igenom den egna ståndpunkten, utan en förvandling till något gemensamt där man inte längre är vad man var”, som den tyske filosofen Hans-Georg Gadamer uttrycker det. Grunden för detta kan spåras ända till Platon, vars Dialoger bygger på samtal som källa till nya insikter och kunskap.

Samtalskonst handlar så klart om att uttrycka sig själv, men i lika hög grad om att lyssna och försöka förstå andra. Författaren Stina Oscarson kallar sig själv samtalsfundamentalist, hon menar att samtalet måste pågå, också med idioter, extremister och sådana som vi uppfattar som allmänfarliga.

Samtal i studiecirklar verkar skilja sig från andra former av prat. Forskaren Anita Nordzell har analyserat samtal i studiecirklar. Hon konstaterar att samtalsklimatet i cirklarna ofta är intensivt, men samtidigt ömsesidigt och bekräftande. Argumentation och debatt är sällsynt, däremot finns respekt för olika synsätt och vilja att förstå varandra. Ofta berättar cirkeldeltagarna om personliga livserfarenheter, kopplat till cirkelns tema.

Vad har då detta med demokrati att göra? ”Medborgarbildning” är ett lite högtidligt ord för att beskriva det som sker i folkbildningen. Med det menas inte inlärning av fakta staplade på varandra, utan just utrymme för insiktsfulla reflektioner och avvägningar, vilket är hårdvaluta i ett demokratiskt samhälle. I alla fall om du har en demokratisyn som värdesätter aktiva medborgare.

Olikheter i demokratiskt samspel

Ett grundelement i demokratin är att vi människor, trots våra olikheter, ska fungera tillsammans på ett civiliserat sätt. Vi måste helt enkelt klara av att lösa konflikter och meningsmotsättningar utan att puckla på varandra. Det är lätt att hitta exempel på motsatsen!

Många pratar nu om ett alltmer polariserat samhällsklimat, där människor och uppfattningar isoleras från varandra. Det här kan försvaga sammanhållningen och tilliten i samhället, och därmed demokratin.

Från politiskt håll uttrycks förväntningar på att studieförbund och folkhögskolor ska vara platser där olikheter möts. Folkbildningsrådets statistik visar tvärtom att många cirklar är homogena. ”I sjuttio procent av cirklarna möttes knappast utrikes och inrikes födda deltagare”, står det i rapporten Folkbildningens betydelse för demokratin. Samtidigt innehåller rapporten många belägg för att folkbildningen bidrar till att stärka demokratin, bland annat genom introduktion av nyanlända i det svenska samhället.

Frågan om integration och mångkultur är ytterst laddad i dagens samhällsdebatt. Att få till demokratiska möten i ett pluralistiskt, men polariserat, samhälle är en utmaning, för studieförbunden och för många andra.

Civilsamhällets roll

Med civilsamhället menas den sektor i samhället där människor engagerar sig, vid sidan om staten, näringslivet och hushållen. Det finns cirka 200 000 ideella föreningar i Sverige.

Få förnekar civilsamhällets betydelse för demokratin. Jägare, HBTQI-personer, sjuksköterskor och hundratals andra grupper har gått samman för att påverka samhällsutvecklingen och driva sina intressen. ”Tillsammans har vi kraft att förändra”, står det på Naturskyddsföreningens webbplats. På samma sätt resonerar många andra.

”Jag tror på civilsamhället. Att arbeta tillsammans med andra fungerar som en fostran i demokratiska värderingar”, har forskaren och författaren Sverker Sörlin sagt.

Kopplingen mellan studieförbund, folkhögskolor och civilsamhälle är uppenbar. Tillsammans har studieförbunden över 300 medlemsorganisationer.
Det är kanske inte heller en tillfällighet att bland det första som ryker på vägen från demokrati till diktatur är de oberoende medierna, den fria kulturen – och ett fritt och självständigt civilsamhälle.

Värdegrunden - och framtiden

Värdegrund är ett lite uttjatat ord som många suckar över, kanske för att alla i samhället – från idrottsklubben till det globala företaget – förväntas ha en värdegrund. Alla dessa värdegrunder har ibland svårt att hitta vägen från de vackra orden till den krassa verkligheten.

Ändå ska man nog inte underskatta betydelsen av att slå fast vilka grundläggande värden som gäller i ett samhälle, i en förening eller för den skull i en studiecirkel.

Vad händer då framöver med värdegrund och demokratiarbete i folkhögskolor och studieförbund? Få förnekar att de spelade en stor roll i den svenska demokratins barndom. Kanske är det dags för folkbildningens organisationer att fråga sig hur de också i framtiden ska kunna ge kraft till demokratins utveckling. Och hur de ska agera om demokratin hotas även i Sverige, vilket knappast kan uteslutas.

Diktaturer på frammarsch

70 procent av världens befolkning lever i diktaturer. Demokratierna är på tillbakagång, visar årets demokratirapport från V-Dem vid Göteborgs universitet.

Den senaste demokratirapporten kom samma dag som Ryssland inledde invasionen av Ukraina. I rapporten konstateras att demokratierna är på tillbakagång i världen. Efter en tid av demokratisk framgång, är vi nu tillbaka på nivåer före Berlinmurens fall 1989. Det handlar ofta om så kallad autokratisering, vilket innebär att ledare, ofta folkvalda, raserar de demokratiska institutionerna: fria medier, civilsamhälle, oberoende kultur och rättsväsendet. De kan också ändra på valsystemet för att behålla makten.

Djärva autokrater

Tendensen är att autokratiska ledare blir allt djärvare och mer offensiva. I Europa brukar Ungern och Polen framhållas som exempel. Globalt har den största demokratiska tillbakagången skett i Stillahavsregionen, Östeuropa, Centralasien, Latinamerika och Karibien.

– Våra mätningar visar att slutna autokratier har ökat från 25 till 30 länder globalt. Diktaturer är på frammarsch runt om i världen. I dag lever 5,4 miljarder människor, 70 procent, i diktaturer, säger professor Staffan I. Lindberg på V-Dem.

V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet har världens största demokratidatabas. Rapporten Autocratization Changing Nature hittar du på www.v-dem.net.

Demokratikoll på cirkeln

Hur är det med demokratin i din studiecirkel? Det är så klart svårt att ge råd som funkar i alla grupper. Ändå finns gemensamma nämnare som kan vara bra att hålla koll på – för att höja demokratinivån i gruppen.

Hur är samtalsklimatet?

Hur pratas det i cirkeln? Är det ett allmänt surr eller kan ni hålla fast vid ett ämne och gå lite mer på djupet? Att hålla en röd tråd i samtalen, ställa frågor och verkligen lyssna på svaren är ofta en utgångspunkt för bildande samtal. Att fundera över hur samtalen förs i cirkeln, varför de ser ut som de gör, och hur de kan förbättras, är en bra startpunkt för att ett mer demokratiskt samtalsklimat.

Gruppen bestämmer – och tar ansvar

Det är sällan man har omröstningar i en cirkel, men mänger av beslut fattas i varje grupp. Vem eller vilka som bestämmer hos er kan vara värd en tanke eller två. Att resonera och kompromissa hör till demokratins viktigaste beståndsdelar. Studiecirkeln är en plats att öva på detta.

Värderingar, normer – och plats för olikhet?

I alla grupper finns uttalade och ibland dolda regler för hur man ska bete sig. Hur högt till tak är det hos er? Finns det oskrivna regler för vad som gäller – och vad händer om någon bryter mot dessa?

Trygghetsfaktorn är viktig för att gruppen ska må bra. Att alla vågar öppna sig, utan risk för att bli illa behandlade, är nog en förutsättning för en bra gemenskap. Olika åsikter får så klart uttryckas, men respektfullt.

Ur Cirkeln nr 2 2022.