Natur och människa

Vad har du för relation till naturen? Cirkeln har ställt frågan till några personer:

– Jag älskar naturen, särskilt de svenska fjällen.
– Relationen är god, i alla fall på sommaren.
– Det är bara i naturen som jag kan slappna av på riktigt.

Ingen har sagt: ”Min relation till naturen är destruktiv”, vilket möjligen borde vara en del av svaret, med tanke på hur vi människor handskas med planeten just nu.

Att de flesta direkt knyter an till personliga naturupplevelser är inte så konstigt. Vissa menar till och med att naturen, i alla fall i vår del av världen, har ersatt den roll som religionen tidigare haft. Intresset för naturen kan gälla allt ifrån fågelskådning till fjällvandring, och naturen kan skänka oss både sinnesro och hisnande äventyr.

Idéer om naturen

Den som borrar lite djupare i förhållandet mellan människa och natur, upptäcker snabbt att många andra har funderat på frågan. Begreppet ”natursyn” ringar in de idémässiga föreställningarna om natur och människa. Natursynen har så klart ändrat skepnad genom historiens lopp, och uppstår alltid i en social och kulturell kontext.

Förenklat framträder två skilda synsätt. Enligt det första är människan en unik varelse, med en härskarställning i toppen av naturens pyramid. Det andra synsättet betraktar människan som en del av naturen, som en – men endast en – biologisk art bland andra.

Låt oss titta lite närmare på dessa två synsätt. Som vanligt är världen varken svart eller vit. Det är snarare en fråga om två perspektiv, som befinner sig i ett idémässigt spänningsfält. Och båda har trådar långt tillbaka i historien.

Människan – naturens härskare

När började människan se sig själv som mer betydelsefull än alla andra levande varelser? Något säkert svar finns så klart inte. Den som tittar i Bibelns Första Mosebok kan få lite vägledning. Där säger Gud i kapitel 1:

”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Många hävdar att de tre abrahamitiska religionerna; judendom, kristendom och islam, bidragit till att förankra detta synsätt. Filosofen George Henrik von Wright beskriver dem som de ”mest människocentrerade av alla religioner”. Han ställer detta i kontrast till hinduismen och buddhismen, som i högre grad betonar skapelsens helhet och respekten för allt levande.

Människan har visserligen enligt kristendomen inte rätt att missbruka naturen men, skriver von Wright:

”Naturen har ingen ’rätt’ gentemot människan, den är till för människans skull, för att tjäna henne”.

Denna natursyn lever i högsta grad kvar än idag. Vi är uppfostrade att se människan som nästan väsensskild från alla andra arter. Antropocentrisk är ett begrepp för att beskriva detta. Naturen står i människans tjänst, det är våra behov och perspektiv som gäller.

Människan – en del av helheten

Man kan ha reservationer till människans självutnämnda överlägsenhet. Men de flesta instämmer i att vi har förmågor som är unika. Varken en gran eller humla skulle kunna skriva den här artikeln. Men gör det oss verkligen mer värda än andra arter?

Nej, hävdar förespråkarna för det andra synsättet på förhållandet mellan människa och natur. ”Allt liv har ett värde – och allt liv hänger ihop”, är kärnan i detta perspektiv.

Den norske filosofen Arne Naess menar att människan är en art bland andra, och därmed saknar rätt att ohämmat utnyttja naturen för våra egna behov. I stället behöver vi utveckla en samhörighet med naturen och se oss själva som en del av det globala ekosystemet.

Den franske sociologen Bruno Latour har till och med gått så långt att han vill avskaffa själva ordet natur, just för att det markerar avstånd mellan oss människor och allt annat liv på jorden. Han har en poäng i att vi har svårt att frigöra oss från tanken om människans överlägsenhet.

Men kanske drar han det ändå lite väl långt, för i förlängningen på ett sådant resonemang väntar nya frågor. Om människans enbart betraktas som en art bland andra, då är väl allt vi företar oss – från överkonsumtion till våldsbrott – också en del av ett ”naturligt” beteende?

Just så här kan kritiken mot att dra denna natursyn till sin spets formuleras. Och då är vi plötsligt inne på etikfrågor, och vårt moraliska ansvar som människor. Den som vill fördjupa sig i detta kan vända sig till boken Miljöetik – från problem till lösning av Olle Torpman, doktor i praktisk filosofi. Den handlar om frågor kopplade till miljöproblemen, och vilket ansvar vi människor har mot oss själva, andra arter och kommande generationer.

Tanke och handling

De synsätt som skisserats här står för två ytterligheter. Ett slags modeller som kan ge näring till tankar och samtal om oss själva och vårt förhållande till naturen.

Få förnekar att människan är en biologisk varelse bland andra, som utvecklats under miljontals år, och är en del av planetens ekosystem. Lika få invänder mot att människan har en särställning, genom vår förmåga att tänka abstrakt och reflektera över liv och död, historia och framtid.

Man kan då fråga sig hur idéerna om människans förhållande till naturen landar i vår samtid, och inte minst hur de påverkar våra praktiska handlingar.

Frågan diskuteras i Filosofiska rummet i P1 från 22 januari 2021 med rubriken: Finns det någon gräns mellan människan och naturen?

Religionshistorikern David Thurfjell menar att de flesta numera inser sambanden i naturen, och att vår nuvarande livsstil, i alla fall i den rika delen av världen, inte är hållbar i längden. Kanske behövs något annat än teoretiska och filosofiska modeller, för att vi ska ändra vårt beteende.

– Vi vet att våra vardagliga val är skadliga. Det som saknas är hjälp och metoder för att lägga vårt beteende i linje med våra övertygelser, säger David Thurfjell i Filosofiska rummet.

Han efterlyser framtidsbilder som inte enbart talar om vad vi måste avstå från, utan också beskriver vad som kan komma i stället.

– Vi vet vad vi ska sluta att göra, och det är uppenbart att den vetskapen inte räcker för att vi ska sluta överkonsumera. Men vad är alternativet? Där tror jag att det inte enbart handlar om teorier, utan om konst, litteratur och bilder som inspirerar till en annan framtid.

Kanske är detta också en uppgift för folkbildningen. Att på liknande sätt som vid demokratins genombrott för hundra år sedan, visa på visioner och vägar till en hållbar framtid, och på ett nytt kapitel i historien om förhållandet mellan människa och natur.

Några källor

Yuval Noah Harari: Sapiens – en kort historik över mänskligheten
George Henrik von Wright: Vetenskapen och förnuftet
Olle Torpman: Miljöetik – från problem till lösning
Sveriges Radio P1: Filosofiska rummet, 22 januari 2021
Open AI och Wikipedia

Studiefrämjandets profilområden

Natur, djur, miljö och kultur är Studiefrämjandets fyra profilområden. Inom dessa områden genomförs varje år en bred och varierad folkbildningsverksamhet. I detta nummer av Cirkeln står begreppet natur i fokus. I kommande nummer tittar vi närmare på de tre andra profilområdena.

Natur & människa - några nedslag i historien

Vårt förhållande till naturen har präglat människan i alla tider. Följ med på en kort historisk utflykt.

SAMLAR- OCH JÄGARSAMHÄLLET

Så länge människan funnits har vi varit beroende av naturen för vår överlevnad. De första 200 000 åren livnärde sig vår art, homo sapiens, genom att jaga, fiska och samla in det som växtriket erbjöd. Fynd i Östafrika tyder på att våra nu utdöda artförfäder redan för 1,5 miljoner år sedan tämde elden, vilket så klart gjorde maten godare.

Naturen var oförutsägbar, då som nu, med allt ifrån vulkanutbrott till tsunamier. Det var kanske här religiösa föreställningar började ta form. Det behövdes någon att tillbe för att blidka naturens nyckfullhet.

I tusentals generationer levde människor på detta symbiotiska sätt med växter och djur. Inte alltid i harmoni, men i balans. För omkring 5 000 år sedan rubbades balansen i grunden.

JORDBRUKSREVOLUTIONEN

Jordbruksrevolutionen för omkring 10 000 år sedan innebar en dramatisk förändring av människans förhållande till naturen. För första gången började vi nu i stor skala domesticera växter och djur; hundar, getter, vete, ärtor med mera. Det skedde på flera platser på jorden, och allra först i trakterna i nuvarande östra Turkiet och Irak.

Jordbruket innebär en fundamental förändring i relationen mellan människa och natur. Helt nya sociala och ekonomiska strukturer följde på denna förändring.

Jordbruksrevolutionen beskrevs tidigare som ett stort framsteg i mänsklighetens historia. Nutida forskare lyfter också fram baksidorna, i form av epidemier, hierarkiska samhällen, krig och konflikter.

ANTIKEN

Det är på antikens idégods mycket av den västerländska civilisationen vilar. Perioden inleds i östra Medelhavsområdet på 700-talet f.Kr och varar tusen år framåt. Ett stort antal filosofer, författare och vetenskapsmän är verksamma under denna långa period; Sokrates, Aristoteles och Platon för att nämna tre av de mest kända. Det gör det vanskligt att tala om ”antikens natursyn”. Snarare är själva tänkandet i sig det mest utmärkande.

Filosofen Aristoteles såg naturen som en manifestation av Guds vilja, där allt var ordnat och hade ett givet syfte. Människan var visserligen ett djur bland andra, men hade enligt honom en särställning som ett ”zoon politikon”, det politiska eller sociala djuret.

Under antiken frodas mytologiska och religiösa idéer parallellt med systematiska, empiriska observationer, som förebådar de vetenskapliga metoder som utmärker vår tid.

MEDELTIDEN

Medeltiden, ungefär från år 500 till 1500, präglas av en natursyn där den bärande tanken, eller dogmen, är att Gud skapat allt. Människan står högst i hierarkin, och ska förvalta Guds skapelse, alltså hysa vördnad för den natur som alla var beroende av för sin överlevnad.

Medeltiden är samtidigt en epok fylld av magi, vidskeplighet, och övertygelse om att naturen är besjälad av övernaturliga krafter.

UPPLYSNINGSTIDEN

Upplysningstiden, med början i 1600-talets Europa, rubbade i grunden kristendomens dominans. Att jorden – och därmed människan – inte var universums medelpunkt var den första knäcken. När Charles Darwin ett par hundra år senare formulerade sina tankar om evolutionen och arternas uppkomst svajade det till i hela den kristna skapelseberättelsen. Plötsligt blev Adam och Eva ersatta av apor (även om vissa fortfarande envist hävdar att detta inte stämmer).

Upplysningen präglas en rationell, vetenskaplig syn på naturen som är förhärskande än idag. Carl von Linnés detaljerade studier och systematisering av växtriket är bara ett av många exempel. Upplysningen hade sin bas i Europa – och härifrån utforskades människor och natur över hela klotet, inte sällan med brutala metoder. Upplysningens tankar och nya upptäckter om naturen kom att förebåda det industriella genombrottet på 1800-talet.

ROMANTIKEN

Historiens pendel slår fram och tillbaka. 1800-talets romantiska natursyn var en reaktion på upplysningens rationellt vetenskapliga idéer. Naturen blev nu en plats för att uppnå känslomässig och andlig harmoni, och en inspirationskälla för konstnärligt skapande.

I hög grad har dessa romantiska tankegångar om naturen överlevt in i vår tid, parallellt med den rovdrift av naturen som blivit ett av industrisamhällets signum.

INDUSTRIALISMEN

Industrialismen innebär ett helt nytt blad i relationen mellan människa och natur. Nu är vi framme vid vår egen tid, även om några menar att vi är på väg in i något helt annat, det postindustriella samhället. Få förnekar dock att den exploatering av naturens resurser som präglat industrialismen fortskrider.

Industrialismen har inneburit förbättrade levnadsvillkor på en rad områden. Men välståndet är mycket ojämnt fördelat, och baksidorna framträder allt tydligare. De flesta är överens om att industrisamhället innebär svåra påfrestningar på förhållandet mellan människa och natur.

Här finns hyllkilometer av forskningsrapporter att luta sig emot. Samtidigt fortsätter vi att älska den orörda naturen. Låter det motsägelsefullt? Jo, men just där befinner vi oss nu.

FRAMTIDEN

Om framtiden vet vi inget. Men en sak är säker: Naturen är betydligt äldre än människan. Är vår art skapelsens krona eller en tillfällig gäst i planetens långa historia? Återstår att se.

Naturen har rätt!

Att naturen har juridiska rättigheter är en tanke som vinner allt större terräng. Idéerna utmanar våra föreställningar om synen på naturen. En flod eller en val kan väl inte kräva sina rättigheter? Men det finns faktiskt exempel på hur naturen görs till rättssubjekt.

I boken Naturlagen – om naturens rättigheter och människans möjligheter (2022) anlägger författarna Henrik Hallgren och Pella Larsdotter Thiel ett juridiskt perspektiv på förhållandet mellan människa och natur.

Läs mer om Studiefrämjandets verksamhet inom natur och miljö.

Ur Cirkeln nr 2 2023.