Mellan hopp och förtvivlan - Möt Rebecka Le Moine

Det har varit en intensiv fredag för Rebecka Le Moine. I tre interpellationsdebatter har hon ställt frågor till landsbygdsminister Peter Kullgren (kd). De har handlat om att inrätta en djurskyddsmyndighet, om djurvälfärd i djurparker och om åtgärder för att bevara ålen.

Nu är klockan fyra och riksdagshusets korridorer ekar tomma inför helgen. Hemma i villan i Nacka väntar sambon Carl Schlyter och dottern Liva, ett och ett halvt år gammal.
– Jag förespråkar kortare arbetstid men lever väl inte alltid som jag lär, säger hon och vinkar trevlig helg till den nyanställde pressekreteraren som hängt med henne under dagen.

Kändes läskigt

Det var inte meningen att Rebecka Le Moine skulle hamna här i riksdagen.
– Jag hade verkligen inte tänkt att bli politiker. Jag var inte ens aktiv i några föreningar när jag var yngre. Men så länge jag kan minnas har jag älskat att vara i naturen.

Vägen till politiken började när hon lämnade hemorten Tingsryd i Småland för biologistudier vid Linköpings universitet. Hon gick med i Fältbiologerna och fortsatte i Naturskyddsföreningen. Steget in i ett politiskt parti var däremot inte självklart.
– Det kändes läskigt att ta på sig ett helt partiprogram. Men jag tänkte, ”jag får väl testa och om det inte passar mig så sticker jag”.

Hon testade i Gröna studenter, och fick snart med sig årsmötet för ett tydligare fokus på biologisk mångfald.
– Mitt förslag vann med en röst. Det kanske kan verka fjuttigt, men betydde mycket för mig. Jag argumenterade och fick gehör för mina åsikter. På den vägen är det.

I valet 2018 fick hon flest personkryss för Miljöpartiet i Östergötland, och riksdagsplatsen var ett faktum.

Målkonflikter

Som utbildad naturvetare lutar sig Rebecka ofta mot vetenskapen. Det är inte alltid en framgångsväg i politiken.
– Jag bjuder in forskare till riksdagen och hänvisar till fakta, men det biter ändå inte. Vissa är så fasta i sina åsikter att de inte går att rubba, inte ens med vetenskapliga bevis.

Samtidigt medger hon att forskningen inte ger svar på alla frågor. Målkonflikter hör till politikens vardag, även för Rebecka.
– Ska jag verkligen avslöja vilka frågor jag själv sliter med, undrar hon, men bara för en sekund.

– Jag kan ärligt säga att frågan om skogen är ett dilemma. Ska vi bruka skogen för grön omställning eller bevara den för biologisk mångfald? Sedan har vi gruvbrytning och de mineraler som behövs för elproduktion. Och så den havsbaserade vindkraften och fågelsträcken. Svåra avvägningar i en komplex verklighet.

Elefant i rummet

Klimatkrisen är också en kris för den parlamentariska demokratin, menar Rebecka.
– Så klart ska vi agera demokratiskt och fredligt. Men det är uppenbart att politiken, som den fungerar i dag, är alldeles för kortsiktig och inriktad på nästa valresultat.

Hon nämner de amerikanska ursprungsfolkens talesätt, om att inget beslut ska fattas utan att se dess konsekvenser för sju generationer framåt.
– Ekonomin är elefanten i rummet. Vi i Miljöpartiet är systemkritiska i synen på tillväxt och konsumtion. Vi måste skapa ett system som är både ekonomiskt och ekologiskt hållbart, säger hon.

Vissa väljer att agera utomparlamentariskt, som till exempel aktionsgruppen Extinction Rebellion. Rebecka försvarar inte alla deras aktioner, men är ingen principiell motståndare till civil olydnad.
– Historiskt sett är det ofta först när folk gått ut på gatorna som förändringar har skett.

Tänka annorlunda

Allt färre väljer numera att engagera sig partipolitiskt. Även detta är en utmaning för demokratin.
– Vi i partierna behöver tänka annorlunda. Många unga engagerar sig via sina telefoner. Med kortare och mer socialt bekväma insatser, på deras egna villkor. Intresset för samhällsfrågor finns, men formerna behöver förnyas.

I ett läge med minskat partipolitiskt engagemang är folkbildningen mycket betydelsefull, menar Rebecka. Studieförbunden kan fånga upp och bidra till att organisera människors engagemang, även om det inte följer traditionella fotspår.
– När jag var aktiv i Naturskyddsföreningen i Linköping träffades vi och hade studiecirklar hos Studiefrämjandet. Vi inser inte hur mycket i natursverige som bygger på människors ideella engagemang.

Miljöhjälte

För några år sedan tog Rebecka initiativ till att öka uppmärksamheten för Biologiska mångfaldens dag, som instiftats av FN och firas 22 maj varje år.
– Dagen har funnits länge men inte synts till så mycket i Sverige. Jag mejlade till olika organisationer och den lilla ansträngningen ledde till sextio olika aktiviteter.

För sina insatser utsågs hon 2018 till Årets miljöhjälte av Världsnaturfonden.
– Biologisk mångfald är ett lite krångligt ord, men handlar i grunden om mötet med andra livsformer. Det händer varje gång du tar en promenad i skogen. På mina föreläsningar brukar jag fråga hur många som har sett en havsörn. Numera är det betydligt fler än tidigare. Det visar att det går att ändra saker till det bättre.

Retar upp

Trots klimatläget har Miljöpartiet svårt att lyfta i opinionen. En del anklagar miljörörelsen för moralism och för förslag som försvårar människors vardagsliv.
– Jag gillar inte att skuldbelägga. Samtidigt måste någon ha modet att ställa tuffa krav som påverkar vår vardag, även om det retar upp en del.

Det viktigaste, menar Rebecka, är att det ska vara lätt att göra rätt. Och att föregå med gott exempel, gärna med glimten i ögat.
Själv är hon vegan och avstår från att flyga. Den blus hon har på sig i dag är second hand.
– I riksdagen funkar inte skogsmullekläder. Nu kör jag hundra procent second hand på jobbet.

Hemma i skogen

Klockan närmar sig halv sex och det är dags att släppa iväg Rebecka hem till dottern och sambon Carl Schlyter. När de träffades för fem år sedan var de partikamrater. Nu har han lämnat Miljöpartiet.
– Jag tycker det var tråkigt, men respekterar så klart hans beslut. Jag är samtidigt så tacksam för att vi har hittat varandra. Ingen annan hade stått ut med mitt engagemang och min nördighet.

Rebeckas tre interpellationer fick knappast de svar hon hade önskat sig.
– Att vara miljöengagerad är att kastas mellan hopp och förtvivlan. Men i grunden för allt finns mitt stora naturintresse, och det är jag glad för. Skogen, ängarna och sjöarna, det är där jag känner sig som mest hemma.

De tre interpellationsdebatterna med Rebecka Le Moine från den 17 februari kan ses på riksdagens webb-tv på www.riksdagen.se.

Om Rebecka Le Moine

Ålder: 32 år
Gör: Riksdagsledamot för Miljöpartiet sedan 2018.
Bor: Villa i Nacka.
Familj: Sambon Carl Schlyter, tidigare verksam i Miljöpartiet, nu på Greenpeace. En dotter och två bonusbarn.
Läser: Just nu Ett dolt universum – Jordens okända biologiska mångfald av Alexandre Antonelli.
Lyssnar på: Glad och uppåt musik. Mycket åttiotal.
Förebild: Birger Schlaug. En tänkare och politiker som betytt mycket för den gröna rörelsen.

Rebecka: VAD VÄLJER DU BORT?

Kärnkraft eller kolkraft: Oj, svårt. Kolkraft.
Ebba Bush eller Ulf Kristersson: Ebba.
Oxfilé eller charterflyg: Oxfilé. Jag gillar inte kött.
Ryssland eller Kina: Ryssland.
Trump eller Bolsonaro: Bolsonaro.

Rebecka associerar

Småland: Skogar och Börjes, en affär i Tingsryd.
Jakt: Stopp på illegal jakt.
Twitter: Usch. Jobbigt!
Folkbildning: Kul och viktigt.
Mello: Not so much.
Våren: Helt underbar. Vårkänslor.